På gång, att göra, idéer:
Tisdag 28 mars 2023 kl. 18. Roger o JÅ träffar bygdegårdens styrelse. Ska få ritningar.
Jan-Åke och Roger träffade Micke, Patrik och Erika från styrelsen för bygdegården. Vi är i fas.
Fredag 31 mars 2023 kl. 13. Vi träffar Lisette hos Anki. Lade upp strategier. Namn på projektet? Arena Tamm, Tamms Arena?
3 april 2023. Frågar Lantmäteriet vad en detaljerad terrängkarta över Hamre Strömmar kostar att köpa.
4 april. Roblox Studio är ett mycket kompetent program där man kan bygga avncerade Roblox spel helt gratis. Flera personer kan även hjälpas åt att bygga. Terrängkartor och modeller av hus och liknande kan importeras. https://www.roblox.com/create
I detta spel kan man använda trästockar och tackjärn som betalningsmedel för att göra affärer i världen Hamre Strömmar. Man kan även skapa olika figurer som föreställer Tamm och andra personer.
Ons 12 april kl. 18 Ystegårn Barbro Löftedt om Näsviken. 100 kr.
Tisdag 18 april kl. Bygderådet har årsmöte Näsvikens Bygdegård lilla salen. BID Näsviken är värd. Informera om teaterprojektet? Bengt Friberg sitter mötesordförande. Teaterprojektet svarar för fika.
Detaljer: Roger kollar med Solgerd om bröd. Jan-Åke fixar uppkopplingen och ev. extra filmduk o projektor för att visa mötesdokumenten. En extra kamera bara på den duken?
Se https://www.bygderadethudiksvall.se/arsstamma-18-april-2023/
Ons 19 april kl. 13 - 14.30 teatermöte Forsa Folkhögskola. Roger, Anki, Jan-Åke, Ulrika, Ingela, Linnea, kommer. Anna? Lisette ja!, Josephine, ej. Emil Gustavsson har även förhinder.
Ons 19 april kl. 19 Bygdegården, BID-möte. Vi rapportera.
Gemensam Googlekalender?
Gå igenom arkivet järnverket. Leta kvinnohistoria!
Börja casta? Lista profiler.
Tillfråga o lista sakkunniga:
Rogers facebookgrupp samlingsforum. Därifrån kan vi lyfta över fakta till vår hemsida.
Namn projektet och hemsidesadress. Projekt 1860 senaste förslaget på projektnamn. Näsviken 1860? Stordåd, järn, skog, kanal, historia..... Personer då och nu berättar om sina liv och drömmar.
Var bodde Tamm när han var här?
Denna sida har nu domänadressen projekt1860.info
Föreningen Projekt 1860 bildades 2023-05-30!
Länk till videomöten: https://meet.jit.si/projekt1860
Liknande som Zoom men gratis och utan tidsbegränsning. Om du vill använda telefonen så kan det funka bäst om du laddar hem appen. När du öppnar denna länk får du möjligheter rill val om du vill använda webbläsaren eller app. Använder du dator så funkar Chrome webbläsare bäst.
Det går även att bädda in ett möte här på webbsidan.
Övergripande texter.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tamms_kanal
Bakgrund
Bergsbruksidkaren Per Adolf Tamm, med säte på Österbybruks herrgård strax intill Dannemora gruvor i Uppland, förvärvade två järnbruk nära Norra Dellen – Strömbacka bruk 1827 och Hedvigsfors bruk 1831. Till varje bruk hörde en närbelägen masugn, Moviken respektive Österbo. Det fanns vissa järnfyndigheter i trakten, men halterna av svavel och fosfor var för höga, så Tamm kunde inte använda den lokala malmen. Istället nödgades han frakta järnmalm ända från Dannemora gruvor i Uppland och Utö gruvor i Stockholms södra skärgård.
Malmen fördes med båt till Hudiksvall där den fick fraktas nästan 20 km med hästdragna vagnar eller slädar till Hallboviken vid Norra Dellens östra ända. Därifrån forslades den ytterligare cirka 20 km med fyraårors kombinerade rodd- och segelbåtar till Movikens masugn eller till Friggesund och masugnen vid Österbo. Landtransporterna försiggick företrädesvis på vintern, medan sjötransporter fick vänta tills isen gått upp.
Ett avgörande motiv till att bedriva järnframställning vid Dellen, trots dessa besvärliga transporter, var den rikliga tillgången på skog och därmed på träkol som processen slukade i stora mängder. Enbart själva Strömbacka bruk förbrukade på 1790-talet träkol från minst 130 milor varje år, en siffra som kom att stiga påtagligt under 1800-talet.
År 1842 skaffade Tamm hjulångaren Tamm som åtminstone skulle underlätta transporten över själva Dellen. Ungefär tio år senare lät han utarbeta planerna för en farbar vattenled längs Dellens naturliga avrinning ända ut till kusten.
Farleden som delvis förverkligades
Norrdellens vatten rinner över i Sördellen genom den ungefär 500 m korta Norrboån som förr var fördämd. Tamm lät riva fördämningen och muddra passagen, vilket sänkte Norrdellen med en dryg halvmeter. Sördellens avflöde vid Näsviken bjöd under den första kilometern på åtta meters nivåskillnad, som fick övervinnas med de två slussningsplatser som också byggdes. Därefter var det lugna vatten de återstående fyra kilometrarna till Forsa kyrka.
Enligt planen skulle farleden sedan fortsätta ytterligare nästan 15 km genom systemet av sjöar och åar som ledde till Iggsjön vid Iggesund. Ett par slussar för måttliga höjdskillnader på sammanlagt fyra meter skulle krävas på denna sträcka. Slutstationen Iggsjön ligger bara två km från kusten men ändå hela 32 meter över havet. Detta språng var inte lämpligt att överbrygga med slussar. Planen var istället att man skulle anlägga en kort järnväg denna sista bit till havet.
Av den planerade båtleden var det dock bara sträckan Näsviken – Forsa kyrka som blev byggd. Hjulångaren Tamm var för bred för de smala slussarna. Den ersattes därför med en ny, propellerdriven ångbåt som fick överta namnet Tamm.
Hudiksvalls järnväg till Forsa
Hudiksvall hade haft stora fördelar av sin roll som hamn- och omlastningsplats för malmtransporterna. Om Tamm förverkligade sina kanalplaner, skulle staden förlora kontakten med malmtrafiken och Iggesund skulle istället överta denna viktiga roll. Borgmästaren och ett antal näringsidkare i Hudiksvall var övertygade om att detta skulle bli förödande för Hudiksvalls framtid. De planerade därför en järnväg från Hudiksvall till Forsa och försökte 1856 övertala Tamm att bara bygga båtled mellan Näsviken och Forsa för att där ansluta till järnvägen. Tamm avled detta år, men hans arvingar kom överens med järnvägsivrarna som 1858 startade Hudiksvalls Järnvägsaktiesbolag.
Den 11 km långa smalspåriga järnvägen byggdes och invigdes den 16 juli 1860. Kanalen som redan stått färdig i två år blev officiellt invigd samma dag.[2] Eftersom järnvägen var beroende av den anslutande sjötransporten, trafikerades den bara när Dellen var isfri. Då gick det å andra sidan 10–12 tåg per dygn i vardera riktningen, och ibland ända upp till 20 tåg. Det var trafik dag som natt.
Förlängning av järnvägen
Kanalen var transportkedjans svagaste punkt, eftersom slussningen var så tidsödande. Järnvägsbolaget investerade så småningom i en förlängning av banan med 5 km fram till Näsviken vid Sördellens östra ände. Den blev klar i slutet av 1874 och tog genast över kanalens uppgift. Därmed stängdes Tamms kanal.
Otydlig historieskrivning
Det finns olika uppgifter på om malmen hämtades från Dannemora gruvor (i Roslagen), Utö gruvor eller bådadera. Båttrafiken på Dellarna anger bara Roslagen. Stiftelsen Hudiksvalls bruksminnen anger bara Utö. Friluftsfrämjandet Hudik anger både Utö och Dannemora.[källa behövs] Nordisk familjebok anger att Dannemoraverken betecknar det fåtal järnverk som fick malm från Dannemora, däribland Strömbacka. Holmen Skog anger Roslagen och Utö.
När det gäller målet för malmtransporterna, nämner vissa källor bara Moviken/Strömbacka, men inte Österbo/Hedvigsfors. I början av 1860-talet hade Strömbacka fem härdar och fem stångjärnshammare, Hedvigsfors hade tre. Källor som beskriver malmtransporter till masugnar innan Tamms kanal byggdes, nämner i allmänhet både Moviken och Österbo som mål. (Eftersom Österbo masugn ligger mycket nära Hedvigsfors bruk, benämns denna masugn ibland Hedvigsfors.) Snart lades dock tillverkningen ner vid Österbo/Hedvigsfors, varför Tamms kanal därefter bara kom att betjäna Moviken.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hudiksvalls_J%C3%A4rnv%C3%A4g
En anledning till järnvägen var framställningen av järn runt sjön Norrdellen med järnmalm som fraktades från Roslagen. Transporten gick med skepp till Håsta udde i Hudiksvall, vidare med hästdragen transport till Norrdellen och med segelskutor till masugnarna. Det färdiga järnet gick i retur till Håsta udde och sjöledes vidare mot slutdestinationerna. En ägare till masugnar Per Adolf Tamm undersökte under 1850-talet möjligheterna för en transportled längs Delångersån med kanaler och slussar vid fallen från Norrdellen till Iggsjön och en kort järnväg till en hamn i Byfjärden norr om Iggesund. Ledarna i Hudiksvalls stad blev oroliga eftersom detta kunde begränsa stadens utveckling som handelsplats. Istället ville de ha en järnväg till Hudiksvall. Genom ombud tillfrågades Tamm men han var avvisande. I början på 1856 bildades en kommitté i Hudiksvall för att hitta fler intressenter och undersöka möjligheten för en järnväg från Hudiksvall till nedströms av Forsa kyrka. Tamm var nu mer tillmötesgående och lovade att frakta 40 000 skeppund årligen men fraktkostnaden fick inte överskrida räntekostnaden för kapitalet som skulle ha behövts för att bygga transportsystemet mellan Forsa och Iggesund. Järnvägsbygget kostnadsberäknades till 505 000 kr och en flottled från Ljusnan till Sördellen, för att få ytterligare timmertransport, beräknades kosta 136 000 kr. Hudiksvalls stad skulle teckna aktier för 150 000 kr i järnvägsbolaget och staten skulle bidra med ett lån på 370 000 kr. Riksdagen beslutade om lånet 1857, Hudiksvalls Järnvägsaktiebolag bildades 1858 och koncessionen erhölls den 1 maj 1858. Järnvägens officiella öppnade var den 16 juli 1860 men godstrafik hade startat redan på hösten 1859.[1]
Beträffande flottleden erbjöd ett engelskt bolag Hudiksvall Steam Sawing Mill Co Ltd att bygga flottleden om staden stod för en tredjedel av kostnaden. Bolaget byggde Forsa ångsåg uppströms från Forsa kyrka. Sågen togs i drift 1859 och flottleden var färdig 1862.[1]
För att förbättra transportmöjligheterna och undvika omlastning av virke från sågverken i Forsa och Näsviken planerades en förlängning av banan till Sördellen vid Näsviken med en brygga och lastplats. Bolaget beslöt 1862 att utbyggnaden skulle ske till en beräknad kostnad av 365 000 kr. Myndigheterna beviljade koncessionen den 16 mars 1866. Den 5 km långa banan hade tre större broar över Delångersån. Banan började byggas 1872 och öppnades för trafik den 20 november 1874. Samma år lades kanaler och slussar ned mellan Sördellen och Forsa.[1][4].
Järnvägen byggdes för godstransporter och vid öppnandet fanns det 36 godsvagnar varav en del byggdes lokalt av trä med smidet, hjul och axlar, från Forsbacka bruk. Två ånglok och tre personvagnar var inköpta från England. 1887 fanns det fyra ånglok, 177 godsvagnar och fyra personvagnar. Trafiken pågick enbart under tiden Dellensjöarna var isfria.[1]
Redan 1875 ville Hudiksvall ha en förbindelse vidare mot inlandet men eftersom Stambanan genom Norrlands sträckning inte var bestämd fick planerna vänta. Stambanan kom till Ljusdal 1880 och eftersom det nu fanns ett mål ökade Hudiksvalls stad sin lobbyverksamhet mot länets riksdagsmän. Påtryckningarna hjälpte och riksdagen beslutade 1885 att bygga statsbanan Ljusdal–Hudiksvall samt köpa HJ för 350 810 kr kontant och 185 678 kr för det kvarstående statliga lånet. Svenska staten genom Statens Järnvägar tillträde den 1 november 1887 och därmed upphörde bolaget Hudiksvalls Järnvägsaktiebolag efter 27 vinstgivande år. Fortsättningen med ombyggnad till normalspår och senare nerläggning finns beskrivet i statsbanan Ljusdal–Hudiksvall och efter nerläggningen av statsbanan i museijärnvägen Dellenbanan.[1][5]
Huvudartiklar: Statsbanan Ljusdal–Hudiksvall och Dellenbanan
Vid byggandet av den 1435 mm normalspåriga statsbanan användes bara delar av HJ. Från Håsta efter Håstaholmarna gick banan i en nordligare sträckning troligen längs Medskogsvägen eller Gammelbansvägen till omkring 2 km innan Hedsta. Efter Hedsta gick HJ:s bana som mest ett par hundra meter söder om statsbanan till 1 km innan Forsa. Stationshus i Näsviken och Hudiksvall ersattes med nya i nya lägen. Station för HJ i Näsviken låg vid bryggan i Sördellen men revs 1958 för att bereda plats för industriverksamhet. Stationshuset i Hudiksvall finns kvar.
Alla fyra 1217 mm smalspåriga järnvägar i Sverige byggdes redan under 1800-talet om till normalspår. Den enda nerlagda av dessa är den som HJ blev en del av.
Motlutsflottningen. Mycket läsvärd här: https://dellenportalen.se/dellarna-flottning/motlutsflottningen/
Tag tåg och båt till Delsbo 1872. 1873 tog Oscar ll turen från Delsbo med båt genom Tamms kanal i Näsviken o sedan tåg till sin stora båt som låg i Hudiksvall. Anders Martinsson text.